Det har varit tyst länge nu. Ibland kommer längtan att
skriva något här, men det finns ett motstånd. Jag vet inte vad det beror på,
vet inte heller hur jag ska komma förbi det. Nu släpper jag taget en stund,
väntar och ser vad som blir nästa steg. Vad som kommer. Kanske ett annat
format, kanske en annan inramning, ett annat anslag. Jag vet inte. Det är lika
i mitt skrivande just nu. Jag vill skriva, jag skriver, men det är aldrig självklart
vad, finns inte en tydlig riktning. I skrivandet väntar jag inte, men jag känner mig lite vilsen. Litar till min tro på
att skriva sig framåt, skriva saker till sig, så jag fortsätter att skriva. För att jag är en skrivare.

Kanske beror min vilsenhet på osäkerheten kring bokmanuset, att
jag väntar där också, i tvivel och utan fotfäste. Om en vecka ska jag få en
återkoppling från ett förlag. När den kommer kanske något blir tydligt.

Det kommer att fortsätta vara tyst här men jag finns kvar.
Jag skriver vidare. Jag berättar för dig på facebook om du vill. Jag dyker
kanske upp på Instagram, under namnet Ordlycka. Har inte funnits där tidigare,
tänkt att där är det bild, inte text och ord. Men tänker nu att där är uttryck
och kontakt. Det vill jag ge, det vill jag dela med mig av.

När jag vet vad det är jag väntar på berättar jag och visar
vägen, riktningen jag vandrar vidare i. Sommaren är i full blom och jag låter
solen värma min hud, låter ljuset förtydliga världen för mig,
den ljumma vinden lugna mig i min lite vilsna stund.